Äntligen!
Yeeea, ska förlänga håret imorgon. Underbart säger jag bara!
Har inte bara längtat liiiiterååå.
Hihihi, nej ska upp klockan åtta. Skärpning nu.
PUSSSSSSS
Farväl.
Dina vackra ögon blundar sorgset när du nu har sagt ditt.
Kunde inget göra för att hindra dig för ordet är trots allt fritt.
Du tittar bort någon annanstans för du vill inte se min reaktion.
Jag vet inte vad jag ska säga eller göra, du var ju min perfektion.
Jag försöker koppla, försöker greppa, orden jag precis har fått höra.
Försöker samla tankarna för att veta vad jag ska säga eller göra.
Jag leker med tanken att bara resa mig upp och gå härifrån,
Men jag är inte redo att vända blad än, att fälla ner ridån.
Jag sväljer klumpen i halsen och ber dig att kolla på mig.
Då påminns jag om varje minne, varje känsla, varje lilla grej.
Varenda anledning till varför jag älskar dig så mycket som jag gör.
Varför var du tvungen att säga det du sa när du vet att jag är så skör?
Jag säger inget än för jag blir fortfarande lika tagen av din blick,
Även fast den är sorgsen påminns jag om glittret det en gång fick,
När du såg mig gå emot dig och du sken upp som den stjärna du är,
Det var då jag visste, utan någon tvekan i kroppen, att jag var kär.
Jag känner tårarna börja samlas bakom ögonlocken,
Min puls rusar iväg efter att ha hämtat sig efter chocken.
Men än en gång sväljer jag sorgen för jag vill inte tro,
Nej, jag vill inte känna, jag vill inte, jag vill inte tro.
Mina fingrar trevar sig fram till dina och greppar de hårt.
Fler minnen, fler känslor, fler väcks till liv av det som är vårt.
Du håller kvar och känner nog samma sak men inte länge till,
För du släpper taget och viskar ömt "Hjärtat vill det hjärtat vill".
En sista gång låter du mig få blicka in i dina vackra ögon.
Sen viskar du orden som får det att hugga till i mina öron.
Du börjar ta farväl och säger att det är dags att skiljas åt.
Innan du vänder ryggen till viskar du ett ensamt "Förlåt".
I aprilkvällens varma omfamning blir jag sittande kvar.
Tårarna rinner och i de hoppas jag få hitta något svar.
Men utan dig vid min sida blir morgondagen så oklar.
När du gick tog du med dig allt det jag en gång var.
Jag inser att jag inte kan stanna kvar här,
Så jag börjar gå fastän det i hjärtat tär.
Och allt jag kan höra när vinden står still,
Är orden, "Hjärtat vill det hjärtat vill".
Dina vackra ögon blundar sorgset när du nu har sagt ditt.
Kunde inget göra för att hindra dig för ordet är trots allt fritt.
Du tittar bort någon annanstans för du vill inte se min reaktion.
Jag vet inte vad jag ska säga eller göra, du var ju min perfektion.
Jag försöker koppla, försöker greppa, orden jag precis har fått höra.
Försöker samla tankarna för att veta vad jag ska säga eller göra.
Jag leker med tanken att bara resa mig upp och gå härifrån,
Men jag är inte redo att vända blad än, att fälla ner ridån.
Jag sväljer klumpen i halsen och ber dig att kolla på mig.
Då påminns jag om varje minne, varje känsla, varje lilla grej.
Varenda anledning till varför jag älskar dig så mycket som jag gör.
Varför var du tvungen att säga det du sa när du vet att jag är så skör?
Jag säger inget än för jag blir fortfarande lika tagen av din blick,
Även fast den är sorgsen påminns jag om glittret det en gång fick,
När du såg mig gå emot dig och du sken upp som den stjärna du är,
Det var då jag visste, utan någon tvekan i kroppen, att jag var kär.
Jag känner tårarna börja samlas bakom ögonlocken,
Min puls rusar iväg efter att ha hämtat sig efter chocken.
Men än en gång sväljer jag sorgen för jag vill inte tro,
Nej, jag vill inte känna, jag vill inte, jag vill inte tro.
Mina fingrar trevar sig fram till dina och greppar de hårt.
Fler minnen, fler känslor, fler väcks till liv av det som är vårt.
Du håller kvar och känner nog samma sak men inte länge till,
För du släpper taget och viskar ömt "Hjärtat vill det hjärtat vill".
En sista gång låter du mig få blicka in i dina vackra ögon.
Sen viskar du orden som får det att hugga till i mina öron.
Du börjar ta farväl och säger att det är dags att skiljas åt.
Innan du vänder ryggen till viskar du ett ensamt "Förlåt".
I aprilkvällens varma omfamning blir jag sittande kvar.
Tårarna rinner och i de hoppas jag få hitta något svar.
Men utan dig vid min sida blir morgondagen så oklar.
När du gick tog du med dig allt det jag en gång var.
Jag inser att jag inte kan stanna kvar här,
Så jag börjar gå fastän det i hjärtat tär.
Och allt jag kan höra när vinden står still,
Är orden, "Hjärtat vill det hjärtat vill".
Denna text även skriven av RJamos!
Tja!
Var hemma själv hela natten. Kul osv.
Som tur så kom Amanda Blomdahl och Jonathan Vättö hit och gjorde mig sällskap!
När jag och Jonathan vaknade så var Amanda borta, då hade hon åkt till skolan, duktig flicka!
Hihi, nu sitter jag här med Filippa Viklund. Vi ska snart bege oss ut!
PEACE.
Love?!
Tja!
Har tillbringat hela dagen med min mamma och mina systrar!
Vaknade imorse, självklart så är man förkyld osv.. Kul!
Fast det stoppade mig inte från att gå och sola med mamma och michelle. Lite brun nu då!
Sen gick jag hem med mamma, vi har fixat oss sen fem idag. Inte ens klar än liksom.. Naijjjsz!
Mamma ska bort ikväll, så blir hemma själv.. Inte najs.
Hoppas på att mackan kommer hit. Annars kommer jag och dö av uttråkning!
Hihihihi, nejmen ska fixa hårt nu!
Pusspåer ♥
Life.
Jag vet hjärtat, dina tårar talar för sig själva.
De berättar om midnattens ångest klockan elva.
De målar upp en bild av flertalet sömnlösa nätter.
Och vad du än gör eller säger, de bara fortsätter.
Du behöver inte förklara för jag vet redan.
Jag vet hur lätt det är att tappa bort sig i oredan.
Att aldrig hitta tillbaka till sig själv efter stormen.
Och sedan ska man hålla tyst, för sån är normen.
Aldrig får fasaden brista och aldrig får man blotta sina ärr.
Men förr eller senare måste det tunga sinnet släppa sin spärr.
Och då finns jag här älskling, för att fånga dig när du faller.
Då finns jag här med nyckeln när ditt hjärta är bakom galler.
För jag vet hur världen tappar mening och färg.
Jag har känt svindeln när man stått på lyckans berg.
Och även jag har fallit och landat hårt i det mörka tysta.
Även mina läppar har av skuggornas mörker blivit kyssta.
Även min kropp har av de svarta rosorna blivit riven.
Och vad du än tror hjärtat så är inte framtiden i sten skriven.
För vinden kan vända när du minst anar det och ta dig med storm.
Så bryt fri från denna norm och låt dig aldrig sättas i någon form.
Så torka dina ensamma tårar, du behöver inte förklara,
Jag vet hjärtat, jag vet hur hopplöst allt ser ut att vara.
Men det finns en gömd silverkant bland efterdyningarna.
För älskling, det är alltid som mörkast innan gryningarna.
Jag vet hjärtat, dina tårar talar för sig själva.
De berättar om midnattens ångest klockan elva.
De målar upp en bild av flertalet sömnlösa nätter.
Och vad du än gör eller säger, de bara fortsätter.
Du behöver inte förklara för jag vet redan.
Jag vet hur lätt det är att tappa bort sig i oredan.
Att aldrig hitta tillbaka till sig själv efter stormen.
Och sedan ska man hålla tyst, för sån är normen.
Aldrig får fasaden brista och aldrig får man blotta sina ärr.
Men förr eller senare måste det tunga sinnet släppa sin spärr.
Och då finns jag här älskling, för att fånga dig när du faller.
Då finns jag här med nyckeln när ditt hjärta är bakom galler.
För jag vet hur världen tappar mening och färg.
Jag har känt svindeln när man stått på lyckans berg.
Och även jag har fallit och landat hårt i det mörka tysta.
Även mina läppar har av skuggornas mörker blivit kyssta.
Även min kropp har av de svarta rosorna blivit riven.
Och vad du än tror hjärtat så är inte framtiden i sten skriven.
För vinden kan vända när du minst anar det och ta dig med storm.
Så bryt fri från denna norm och låt dig aldrig sättas i någon form.
Så torka dina ensamma tårar, du behöver inte förklara,
Jag vet hjärtat, jag vet hur hopplöst allt ser ut att vara.
Men det finns en gömd silverkant bland efterdyningarna.
För älskling, det är alltid som mörkast innan gryningarna.
(världens bästa kille som skriver texterna! ni kan kolla hans bilddagbok @JRamos!)
Världens bästa!
Fiifaaen vilken helg asså! Fast vad ska man förvänta sig när man har tillbringat den med Freja Englund.
He he, helgen började med att man drack med lite trevligt folk, sov i Rimbo med Rasmus, Jasper och Tobbe!
Nästa dag träffade jag Freja, och vi åkte fast av polisen bara för att vi åkte raggar bil.. Hihi, vi råkade sitta åtta pers i bilen.. Stod där och käftade med polisen i två timmar. Vägrade säga vad mitt personnummer osv..
Vid fem tiden åkte vi bil med Mattias och Wille. Då vart vi tagna igen, men vem bryr sig. Sov i rånäs osv.
Igår hjälpte vi till på en fest som spårade lite. Då kom polisen igen.. Fast vi hann sticka hem.
Jag, Freja, Rasmus, Rasmus, Zakke, Gratting och Sebbe sov här hemma. Najs att man fick plats i sängen osv.
PEACE
Blicken.
Jag står kvar här där du lämnade mig.
För dig var det aldrig någon stor grej.
Du började gå och blickade aldrig tillbaka.
Om du bara visste smärtan det kan orsaka.
Själv vet jag inte vart jag ska ta vägen.
Du skulle ju finnas här för mig i alla lägen.
Men du ryckte bort världen under mina fötter.
Ryckte ut vår röda ros med alla sina rötter.
Det fanns sidor kvar men du valde att stänga ihop boken,
Alldeles för tidigt för du har fortfarande mitt hjärta på kroken.
Det är fortfarande ditt ansikte jag ser när jag låter ögonlocken falla.
I min ensamhet är det fortfarande efter dig jag vill skrika, ropa och kalla.
Jag faller ner på knä och börjar samla ihop mitt hjärtas skärvor.
Kommer aldrig förstå hur jag hamnar i dessa kärlekshärvor.
Och i följd byggs en rädsla upp om att hamna i samma fördärv.
Jag inser nu att det är en hårfin gräns mellan galen och djärv.
Alla säger nu att jag borde glömma dig och gå vidare.
Men det är som att sparka på en redan liggande stridare.
För sanningen är att själv har jag fortfarande inte hittat mig,
För om sanningen ska fram, tappade jag bort mig i dig.
Jag står kvar här där du lämnade mig.
För dig var det aldrig någon stor grej.
Du började gå och blickade aldrig tillbaka.
Om du bara visste smärtan det kan orsaka.
Själv vet jag inte vart jag ska ta vägen.
Du skulle ju finnas här för mig i alla lägen.
Men du ryckte bort världen under mina fötter.
Ryckte ut vår röda ros med alla sina rötter.
Det fanns sidor kvar men du valde att stänga ihop boken,
Alldeles för tidigt för du har fortfarande mitt hjärta på kroken.
Det är fortfarande ditt ansikte jag ser när jag låter ögonlocken falla.
I min ensamhet är det fortfarande efter dig jag vill skrika, ropa och kalla.
Jag faller ner på knä och börjar samla ihop mitt hjärtas skärvor.
Kommer aldrig förstå hur jag hamnar i dessa kärlekshärvor.
Och i följd byggs en rädsla upp om att hamna i samma fördärv.
Jag inser nu att det är en hårfin gräns mellan galen och djärv.
Alla säger nu att jag borde glömma dig och gå vidare.
Men det är som att sparka på en redan liggande stridare.
För sanningen är att själv har jag fortfarande inte hittat mig,
För om sanningen ska fram, tappade jag bort mig i dig.
4 dagar kvar!
Yees, då drar jag till Flen på måndag och bor hos Emil Johansson ett tag!
Najs det ska bli asså! Längtar redan.
Just nu sitter jag inne på mitt rum med Jonathan och Pontus.
Vi ska väl ut snart och hitta på något...
PEACE!
Sometimes.
Orden som aldrig sägs kan ibland vara de bästa.
Känslorna som aldrig yttras kan ibland betyda det mesta.
Leendet som aldrig får ses kan ibland vara det vackraste
Styrkan som aldrig används kan ibland vara det starkaste.
För det finns bara så pass mycket som blotta ögat kan se.
Under ytan och bakom ridån kan det finnas en gömd trofé.
Lyckan kan vänta på oss i slutet av denna hemska pärs.
Den finaste refräng kan förtrolla oss efter denna vers.
Beröringen som aldrig når fram kan ibland förändra allt.
Blickar som aldrig möts kan ibland värma ett hjärta så kallt.
Rösten som aldrig hörs kan ibland ha så mycket att berätta.
Frågan som aldrig ställs kan ibland ett tungt hjärta lätta.
Det är tankarna bakom de sänkta blickarna.
Det är historien bakom de stänkta fläckarna.
Det är det brutna hjärtat bakom den höga muren.
Det är det tunga huvud som en gång var så högt buren.
Bakom fasaden finns en bruten självkänsla,
Bakom blicken finns ett sinne fyllt med ängsla,
Bakom hans leende och bakom hennes skratt,
Finns det tusen fällda tårar och en sömnlös natt.
Omfamningen som aldrig ges kan ibland rädda en bruten själ.
Meddelandet som aldrig kommer fram kan ibland förhindra ett farväl.
Ibland kan vägen som aldrig tagits vara värd att testa,
För ibland kan orden som aldrig sagts vara de bästa.
Orden som aldrig sägs kan ibland vara de bästa.
Känslorna som aldrig yttras kan ibland betyda det mesta.
Leendet som aldrig får ses kan ibland vara det vackraste
Styrkan som aldrig används kan ibland vara det starkaste.
För det finns bara så pass mycket som blotta ögat kan se.
Under ytan och bakom ridån kan det finnas en gömd trofé.
Lyckan kan vänta på oss i slutet av denna hemska pärs.
Den finaste refräng kan förtrolla oss efter denna vers.
Beröringen som aldrig når fram kan ibland förändra allt.
Blickar som aldrig möts kan ibland värma ett hjärta så kallt.
Rösten som aldrig hörs kan ibland ha så mycket att berätta.
Frågan som aldrig ställs kan ibland ett tungt hjärta lätta.
Det är tankarna bakom de sänkta blickarna.
Det är historien bakom de stänkta fläckarna.
Det är det brutna hjärtat bakom den höga muren.
Det är det tunga huvud som en gång var så högt buren.
Bakom fasaden finns en bruten självkänsla,
Bakom blicken finns ett sinne fyllt med ängsla,
Bakom hans leende och bakom hennes skratt,
Finns det tusen fällda tårar och en sömnlös natt.
Omfamningen som aldrig ges kan ibland rädda en bruten själ.
Meddelandet som aldrig kommer fram kan ibland förhindra ett farväl.
Ibland kan vägen som aldrig tagits vara värd att testa,
För ibland kan orden som aldrig sagts vara de bästa.
Jag gör det här, för jag behöver det.
Filippa Viklund, du är det bästa som har hänt mig!
Förlåt om jag bara sticker helt plötsligt.
Men vill bara att allt ska bli som vanligt igen.
Och det kommer det inte och bli här i norrtälje. Förlåtförlåtförlåt!
Jag kommer tillbaka!
Så småning om..
Love to you!
I leave everything now.
Då drar jag till flen nästa vecka då.
Äntligen slipper jag allt!
Hatar skiten här nere.
Letar efter svaren.
Jag har letat men aldrig funnit.
Jag har tänds men aldrig brunnit.
Jag har sträckt mig men aldrig nått fram.
Jag har skämts men aldrig känt nån skam.
Jag är målaren utan pensel.
Jag är känslorna utan känsel.
Jag är solen när den lyser blått.
Jag är regnbågens färger i grått.
Jag förklär mina besvär i skratt.
Jag har försökt men fallit platt.
Jag har stirrat men aldrig sett.
Jag har fått men aldrig gett.
Jag är ramen utan sitt motiv.
Jag tar steg men aldrig kliv.
Jag vaknar för att drömma.
Jag påminns om att glömma.
Jag vet vart jag har varit men inte vart jag ska.
Jag vet vad jag har menat men inte vad jag sa.
Jag är missförståndet utan förståndet.
Jag går distansen men inte avståndet.
Jag är kärlek utan hjärta.
Jag är misär utan smärta.
Jag är allt som är rätt med det som är fel.
Jag är hel men ändå saknas det en del.
Jag har skrikit men aldrig hörts.
Jag har älskats men aldrig berörts.
Jag är gnuttan skärpa i bakgrunden.
Jag lever nu men bara för stunden.
Jag har letat men aldrig funnit.
Jag har tänds men aldrig brunnit.
Jag har sträckt mig men aldrig nått fram.
Jag har skämts men aldrig känt nån skam.
Jag är målaren utan pensel.
Jag är känslorna utan känsel.
Jag är solen när den lyser blått.
Jag är regnbågens färger i grått.
Jag förklär mina besvär i skratt.
Jag har försökt men fallit platt.
Jag har stirrat men aldrig sett.
Jag har fått men aldrig gett.
Jag är ramen utan sitt motiv.
Jag tar steg men aldrig kliv.
Jag vaknar för att drömma.
Jag påminns om att glömma.
Jag vet vart jag har varit men inte vart jag ska.
Jag vet vad jag har menat men inte vad jag sa.
Jag är missförståndet utan förståndet.
Jag går distansen men inte avståndet.
Jag är kärlek utan hjärta.
Jag är misär utan smärta.
Jag är allt som är rätt med det som är fel.
Jag är hel men ändå saknas det en del.
Jag har skrikit men aldrig hörts.
Jag har älskats men aldrig berörts.
Jag är gnuttan skärpa i bakgrunden.
Jag lever nu men bara för stunden.
Livet.
Yesman, har tillbringat dagen ute i solen idag tillsammans med Pontus, Benny, Disel och Robin. Fettish med naiijs!
you were my life, now you're just a memory that does not want to disappear.
Skippade skolan efter som att det var så varmt ute!
Ska inte till skolan imorgon heller, utan då blir det och vara med Pontus! Myspys!
Nej, nu ska jag kolla film! PUSS
you were my life, now you're just a memory that does not want to disappear.
Coolaste & bästaste, I love you so much. /
Besök gärna min blogg också: www.enmichi.blogg.se Tack&hej!
Hare bra.
NÖJD NU ELLER?
JAG STICKER!
Förlorat.
Det är så mycket jag vill säga men vet inte hur.
Ord efter ord efter ord står och väntar på sin tur.
Jag vill få dig att lyssna, jag vill få dig att känna,
Jag vill att detta sår i mitt hjärta ska sluta bränna.
Det är så mycket jag vill men vet inte vart jag ska börja.
För det känns som att allt jag gör blir till en enda smörja.
Det känns så otroligt tungt men även så otroligt tomt.
För även om det värsta är över gör det så otroligt ont.
Det är så många känslor på en och samma gång.
Så mycket som har byggts upp under en tid så lång,
Att när jag väl vill explodera så saknar jag gnistan.
I följd så blir tystnaden den sista spiken i kistan.
Det är så mycket som nu har gått förlorat.
Så mycket smått som har blivit förstorat.
Och så mycket stort som har blivit förminskat.
Bara småstenar kvar av vad som var min skatt.
Det är så många ord som kommer förbli osagda.
Så många stjärnor på himlen kommer bli mörklagda.
Men för varje slocknad stjärna, för varje ord osagt,
Finns det ett hjärta som börjat hitta sin gamla takt.
För det är bara när vi har förlorat allt,
Allt det som har gått och blivit gammalt,
Alla minnen, allt det som har bliviit äldst,
Som vi är fria att göra vad som helst.
Det är så mycket jag vill säga men vet inte hur.
Ord efter ord efter ord står och väntar på sin tur.
Jag vill få dig att lyssna, jag vill få dig att känna,
Jag vill att detta sår i mitt hjärta ska sluta bränna.
Det är så mycket jag vill men vet inte vart jag ska börja.
För det känns som att allt jag gör blir till en enda smörja.
Det känns så otroligt tungt men även så otroligt tomt.
För även om det värsta är över gör det så otroligt ont.
Det är så många känslor på en och samma gång.
Så mycket som har byggts upp under en tid så lång,
Att när jag väl vill explodera så saknar jag gnistan.
I följd så blir tystnaden den sista spiken i kistan.
Det är så mycket som nu har gått förlorat.
Så mycket smått som har blivit förstorat.
Och så mycket stort som har blivit förminskat.
Bara småstenar kvar av vad som var min skatt.
Det är så många ord som kommer förbli osagda.
Så många stjärnor på himlen kommer bli mörklagda.
Men för varje slocknad stjärna, för varje ord osagt,
Finns det ett hjärta som börjat hitta sin gamla takt.
För det är bara när vi har förlorat allt,
Allt det som har gått och blivit gammalt,
Alla minnen, allt det som har bliviit äldst,
Som vi är fria att göra vad som helst.
I miss you.
Du gjorde mig ledsen fast jag trodde jag hört allt,
och du gjorde mig till fjolla när jag bör kallas ball.
Hela livet svängde runt ett varv, på grund av dig,
blev jagad mitt i natten och försökte komma undan dig.
Men saknaden tog övertag och rädslan den dog,
svårt att förklara, därför längtan efter ord.
Och jag, känner saknad men vad ska man göra,
för vad man än säger så är det ingen som kan höra,
att man skriker ut i luften av rädslan för ensamhet,
hur känns det att bli lämnad kvar, ja fråga den som vet.
Därför börjar jag att se mitt liv ur ett annat perspektiv,
med ett leende på läpparna och någon annan brevid.
Som kan stötta mig, hjälpa mig och fylla upp din plats,
skyll inte på vår kärlek det är min som har sabbats.
Men tiden läker alla sår, så säger nästan alla,
och jag glömmer nästan bort att det är alltid bäst att falla
Abstrakt kärlek det är vad det handlar om,
att bli sviken av den personen som man tycker om.
Att bli hatad, sen bli älskad det är det man kallar det.
Om jag översätter orden, en konkret kärlek.
Abstrakt kärlek det är fan vad det hära är,
man vill älska med någon men får bara vara kär.
Att bli hatad, sen bli älskad det är det man kallar det.
Om jag översätter orden, en konkret kärlek.
Helt slut.
Fyyfan vad trött man är då..
Grillade och drack rosévin hemma hos Dan igår, men Filippa, Jonathan, Krille, Axel och Johannes!
Gryymt kul var det asså. Det var tråkigt att jag var tvungen och gå.. Filippa drog runt åtta. Kulchey.
Dan och Jonathan följde med mig en bit, sen träffade jag Martin ett tag. Najs det!
Natten slutade iallafall hemma hos Elias. Mycket najsigare att sova där än att sova hemma med mina små fyllos till Moster och Maami! He he.
Nejmen, vaknade runt åtta.. Medans elias fortsatte och sova.
När vi hade vaknat plingar Ted på dörren. Kulkul. Pigg var man ju osv osv.
Ojoj, långt inlägg! PEACE
Grillade och drack rosévin hemma hos Dan igår, men Filippa, Jonathan, Krille, Axel och Johannes!
Gryymt kul var det asså. Det var tråkigt att jag var tvungen och gå.. Filippa drog runt åtta. Kulchey.
Dan och Jonathan följde med mig en bit, sen träffade jag Martin ett tag. Najs det!
Natten slutade iallafall hemma hos Elias. Mycket najsigare att sova där än att sova hemma med mina små fyllos till Moster och Maami! He he.
Nejmen, vaknade runt åtta.. Medans elias fortsatte och sova.
När vi hade vaknat plingar Ted på dörren. Kulkul. Pigg var man ju osv osv.
Ojoj, långt inlägg! PEACE
Our first time.
Kommer du ihåg hur du tog din hand i min?
Kommer du ihåg när du sa att jag var din?
Kommer du ihåg vår första kyss, vår första kram?
Kommer du ihåg vårt fina motiv kantat av vår ram?
Kommer du ihåg när tiden bara flög oss förbi?
Kommer du ihåg när vi sa att det skulle vi förbli?
Kommer du ihåg hur vi glömde bort alla andra?
Kommer du ihåg blickarna vi gav varandra?
Kommer du ihåg när du började glida ifrån oss?
Kommer du ihåg när jag började för oss slåss?
Kommer du ihåg när jag inte ville vända blad?
Kommer du ihåg hur jag bönade och bad?
Kommer du ihåg hur du bara vände andra kinden till?
Kommer du ihåg hur mitt hjärta slutade slå och stod still?
Kommer du ihåg när du bara gick din väg utan att blicka tillbaka?
Kommer du ihåg när du lovade att alltid vara min och över mig vaka?
Kommer du ihåg alla löften du gav och som du bröt?
Kommer du ihåg hur din handflata av mina tårar blev blöt?
Kommer du ihåg när du sa att du älskade mig framförallt?
För jag kommer ihåg det, jag kommer ihåg precis allt.
Kommer du ihåg hur du tog din hand i min?
Kommer du ihåg när du sa att jag var din?
Kommer du ihåg vår första kyss, vår första kram?
Kommer du ihåg vårt fina motiv kantat av vår ram?
Kommer du ihåg när tiden bara flög oss förbi?
Kommer du ihåg när vi sa att det skulle vi förbli?
Kommer du ihåg hur vi glömde bort alla andra?
Kommer du ihåg blickarna vi gav varandra?
Kommer du ihåg när du började glida ifrån oss?
Kommer du ihåg när jag började för oss slåss?
Kommer du ihåg när jag inte ville vända blad?
Kommer du ihåg hur jag bönade och bad?
Kommer du ihåg hur du bara vände andra kinden till?
Kommer du ihåg hur mitt hjärta slutade slå och stod still?
Kommer du ihåg när du bara gick din väg utan att blicka tillbaka?
Kommer du ihåg när du lovade att alltid vara min och över mig vaka?
Kommer du ihåg alla löften du gav och som du bröt?
Kommer du ihåg hur din handflata av mina tårar blev blöt?
Kommer du ihåg när du sa att du älskade mig framförallt?
För jag kommer ihåg det, jag kommer ihåg precis allt.
