Life.
Jag vet hjärtat, dina tårar talar för sig själva.
De berättar om midnattens ångest klockan elva.
De målar upp en bild av flertalet sömnlösa nätter.
Och vad du än gör eller säger, de bara fortsätter.
Du behöver inte förklara för jag vet redan.
Jag vet hur lätt det är att tappa bort sig i oredan.
Att aldrig hitta tillbaka till sig själv efter stormen.
Och sedan ska man hålla tyst, för sån är normen.
Aldrig får fasaden brista och aldrig får man blotta sina ärr.
Men förr eller senare måste det tunga sinnet släppa sin spärr.
Och då finns jag här älskling, för att fånga dig när du faller.
Då finns jag här med nyckeln när ditt hjärta är bakom galler.
För jag vet hur världen tappar mening och färg.
Jag har känt svindeln när man stått på lyckans berg.
Och även jag har fallit och landat hårt i det mörka tysta.
Även mina läppar har av skuggornas mörker blivit kyssta.
Även min kropp har av de svarta rosorna blivit riven.
Och vad du än tror hjärtat så är inte framtiden i sten skriven.
För vinden kan vända när du minst anar det och ta dig med storm.
Så bryt fri från denna norm och låt dig aldrig sättas i någon form.
Så torka dina ensamma tårar, du behöver inte förklara,
Jag vet hjärtat, jag vet hur hopplöst allt ser ut att vara.
Men det finns en gömd silverkant bland efterdyningarna.
För älskling, det är alltid som mörkast innan gryningarna.
Jag vet hjärtat, dina tårar talar för sig själva.
De berättar om midnattens ångest klockan elva.
De målar upp en bild av flertalet sömnlösa nätter.
Och vad du än gör eller säger, de bara fortsätter.
Du behöver inte förklara för jag vet redan.
Jag vet hur lätt det är att tappa bort sig i oredan.
Att aldrig hitta tillbaka till sig själv efter stormen.
Och sedan ska man hålla tyst, för sån är normen.
Aldrig får fasaden brista och aldrig får man blotta sina ärr.
Men förr eller senare måste det tunga sinnet släppa sin spärr.
Och då finns jag här älskling, för att fånga dig när du faller.
Då finns jag här med nyckeln när ditt hjärta är bakom galler.
För jag vet hur världen tappar mening och färg.
Jag har känt svindeln när man stått på lyckans berg.
Och även jag har fallit och landat hårt i det mörka tysta.
Även mina läppar har av skuggornas mörker blivit kyssta.
Även min kropp har av de svarta rosorna blivit riven.
Och vad du än tror hjärtat så är inte framtiden i sten skriven.
För vinden kan vända när du minst anar det och ta dig med storm.
Så bryt fri från denna norm och låt dig aldrig sättas i någon form.
Så torka dina ensamma tårar, du behöver inte förklara,
Jag vet hjärtat, jag vet hur hopplöst allt ser ut att vara.
Men det finns en gömd silverkant bland efterdyningarna.
För älskling, det är alltid som mörkast innan gryningarna.
(världens bästa kille som skriver texterna! ni kan kolla hans bilddagbok @JRamos!)
Kommentarer
Postat av: Javier
Hej!
Jag skulle uppskatta det om du nämnde att det är jag som har skrivit texten du lagt upp här. Även att du nämner det vid de andra texterna, som även jag har skrivit.
Tack på förhand.
Postat av: Louise
Jadå! Det ska jag göra!
Trackback
