louisewilhelmssons

Vet ni hur det känns, att känna sig som en fånge i sin egna kropp. Att känna sig fängslad och det inte finns någon väg ut? Att man är instängd och man har tappat nycklen ner för att stup. När man blir arg på sig själv för att man tänker på han, och kroppen vill få ett slut. Att man inte orkar med att ha han i sitt huvud. Han har borrat sig in och tänker stanna där för evigt. Så att man inte kan få ett slut. Jag vill sätta punkt och vända blad. Men han gör allt, så att man inte ska.
Jag saknar honom.