Jag visste inte att livet skulle innebära konstant smärta.
Jag orkar inte alla dagar.
Inte ens att tänka.
Vill bara ruska av mig den obehagliga känslan, minnena.
Men dom sitter så tätt inpå, nästan klistrade på min hud.
Ibland tror jag att det bara varit en dröm.
För något annat kan det ju inte vara?
Det har gjort för ont för att vara sant.
Tyvär var det ingen dröm utan
den kalla verkligheten från min vardag.
När lämnar minnena mig ifred?
När kan jag gå vidare och börja leva igen?
Jag orkar inte alla dagar.
Inte ens att tänka.
Vill bara ruska av mig den obehagliga känslan, minnena.
Men dom sitter så tätt inpå, nästan klistrade på min hud.
Ibland tror jag att det bara varit en dröm.
För något annat kan det ju inte vara?
Det har gjort för ont för att vara sant.
Tyvär var det ingen dröm utan
den kalla verkligheten från min vardag.
När lämnar minnena mig ifred?
När kan jag gå vidare och börja leva igen?
Kommentarer
Postat av: beckis
Nu har jag en ny blogg!
Postat av: Aamanda Mattsson
älskar dig
Trackback
