För en minut sen var du min.
Tankarna i mitt huvud bara snurrar och snurrar. Jag fattar ingenting. Inte du heller. Men om någon av oss borde förstå så är det väl du? Det var du som sa alla dom där sakerna i fredags. Minns du inte när den där fulla killen kom fram och började prata med oss och frågade dig, ''Kommer det och bli något mellan er?''. Du sa ''Man får väl se, tror det.'' Medans jag säger ett dysters ''Nej''. Du kysste mig, och jag dog . Men nu är jag så förvirrad.
Idag när jag satte mig i bilen och såg att du körde, stannade mitt hjärta. Och började sen och dunka bubbelt. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Efter allt i fredags. När du höll om mig idag, fick jag tillbaka hoppet. Jag sken upp inombords. Jag visste inte vart jag skulle ta ivägen. Jag vart den lyckligaste tjejen på jorden just den sekunden.
Åh, jag hade nästan chansen och prata med dig idag. Men du betedde dig konstigt när vi hade släppt av killarna. Och kramen du gav mig när dom hämtade upp mig, var inte alls som den förra. Den var kall och konstig. Så vad ska jag tro? Jag orkar inte gå runt och hoppas. Jag orkar inte bli sårad utav dig om och om igen. Men tyvärr så blir jag det. Jag vill veta hur du känner. För ibland känns det som om du gillar en annan. Och jag vet precis vem det är. Och jag vet att hon lätt skulle kunna ta dig ifrån mig. För hon är sån. Så jag hoppas utav hela mitt hjärta att du inte vill ha henne. För jag skulle aldrig klara av att se er tillsammans. Den dagen jag förlorar dig. Den dagen, finns det ingen lycka kvar i mig. Ingen värme, inge skratt och jag kommer bära ett falskt léende. Och det vill inte jag. Utan jag vill bli älskad utav dig, precis som du är utav mig. Och du anar inte hur svårt det är och höra från sina bästavänner att jag ska glömma dig och att du inte är bra för mig. För ibland tror jag att det är sant. Men vi båda skapade det här. Och du sa inte ens hejdå. Utan du bara vände dig om och gick. Du fattade inte att du lämnade en tjej som älskar dig bakom dig. Utan du trodde att jag bara gillade dig som vän. Men va fan. Jag bodde hos dig en hel helg. Jag satt och grät framför dig för att jag visste att du skulle lämna mig. Vad tänkte du med just den minuten? Det är inte så lätt och bara glömma. Utan det krävs tid. Och det tar extra lång tid om man inte vill glömma. Och det sista jag vill är och glömma och förlora dig.
Jag älskar dig, ärligt talat. Inte ens jag förstår hur det kan gå till. Många tror att det tar flera månader eller år. Men för mig tog den bara några veckor. För sen första stunden jag såg dig, insåg jag att det var dig jag vill ha. Och det var dig jag ville älska. Och jag tänker kämpa, för att det ska bli vi. Vad som ens krävs, jag tänker kämpa. Åh. Jag älskar dig, varför?
Kommentarer
Trackback
