We belong together.

Precis samma visa.. Om och om igen. När ska det sluta? När ska jag få sova? När ska jag orka?
Kan inte jag bara få svar på det?
För medicinerna ni ger mig, hjälper bara för stunden.
Jag blir så less på er. Ni tror att ni förstår, men det gör ni fan inte.
Tänk på att jag är femton år, och ni skriver ut massa konstiga tabletter.
Tror ni att jag ska klara mig utan dom sen eller?
Att allt ska bli bra bara för att ni trycker i mig massa saker?
Då har ni väldigt fel. För mediciner gör så jag mår bra, sen när jag slutar med dom börjar allt om igen.
Fyfan säger jag bara.
Vill bara att allt ska bli som vanligt igen. För jag vill inte må såhär.
Jag vill inte göra min mamma besviken. Jag vill kunna vara hennes glada lilla tjej som jag var förut.
Nu ligger jag bara i sängen hela dagarna. Är på dåligt humör. Och känner ingen livslust.
Everything I want, is you

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0