They leave me, one by one.
Kul att man har vänner som man kan lita på osv.
Jag trodde, att ni var mina bästavänner. Men hade väl fel där.
Ni säger en sak till mig, och en annan sak till den andra.
Älskar verkligen att alla gör såhär..
Jag vet, att jag inte är som alla andra.
Men bara för det, förtjänar jag väl inte det här?
Jag älskade verkligen er. Det gjorde jag. Men nu vet jag inte längre.
Jag gick igenom, alla svåra tider med er.
Men det var väl bara bullshit. Antar jag.
Nu kommer ni och säga förlåt, men kommer det och räcka..?
När ni snackar skit bakom min rygg?
Ni kommer och förklara, men kommer jag och tro på det?
Jag vet inte. Skulle precis smsa dig, och berätta att jag SKA flytta.
Men sen skriver en till mig, och berätta vad ni har sagt.
Då ångrade jag mig.
Jag ville smsa dig, bara för att jag ville att någon skulle stoppa mig från att flytta.
Men nu finns det väl ingen anledning till varför jag inte ska flytta?
Kommentarer
Trackback