louisewilhelmssons -

The truth hurts.

Porten öppnas och hon stiger ut.

Han har på sig en tröja hon aldrig sett förut.

I den kalla höstkvällen darrar han av kyla.

Fast det försöker han skyla.

Kom hit, du fryser ju.

"Snälla, säg bara vad det är nu."

Jag vill bara veta varför.

"Vi var ändå på väg nedför."

Vad menar du med det?

"Men snälla, det är ingen nyhet?"

Har du några känslor kvar alls?

"Vi har dansat vår sista vals."

Men... Var vår kärlek bara en illusion?

"Vad vill du få ut av denna konversation?"

Jag vill kunna förstå ditt tankesätt.

"Det är inte något man gör så lätt."

För bara någon vecka sedan var du kär.

"Jag kan inte tvinga fram något bara så där."

Så jag kan inget säga, inget göra.

"Du kan nu någon annan tillhöra."

Men tänk om jag inte vill det? Tänk om jag vill dig tillhöra.

"Du vet redan att det inte skulle något gott medföra."

Skulle du kunna svara ärligt på en fråga?

"Det skulle jag väl kunna våga."

Finns det någon annan än mig?

"Nej, det finns det inte, okej?

Kan du lova mig det?

"Räcker det inte med min ärlighet?"

Okej. Men vart ska vi gå härifrån då?

"Du borde nog hem börja gå."

Kommer vi ses igen?

"Det vet jag inte än."

Tack för att du kom ut.

"Din buss går om någon minut."

Ja, jag får ta och skynda mig.

"Gör det du. Hej."

De skildes åt utan att se sig om.

Han ville inte och hon hade bråttom.

Han fick ett sms och tog sin mobil i handen igen.

Meddelandet löd, "Gullet, är du inte klar med henne än?"