louisewilhelmssons

Jag vill bara att du ska veta hur mycket skada du har gett efter dig. Men vågar inte säga något. Men är väl vana och ha ett fejkat leende på läpparna. Om du bara kunde se hur mycket jag gråter inombords när jag ser dig. Om du bara kunde förstå hur mycket jag gillar dig. Om du bara kunde förstå hur mycket du har sårat mig. Sanningen är att jag håller på och bli kär. Och du anar inte hur jobbigt det är. Efter en sån här kort tid. Det är fruktansvärt. Jag står inte ut. Nu har jag vart utan dig i tre veckor. Och jag håller på och brista. Du ger mig hopp, men sen sviker du mig om och om igen. Hur ska jag då kunna lita på dig. Det sista jag vill är och älska dig. Och jag är rädd för att jag snart kommer och göra det. Och då vet jag inte hur jag ska kunna släppa dig. För jag vet att du inte är redo. Det har du sagt. Men jag skulle kunna ge dig all tid i världen. Det är inget problem. För jag behöver dig. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag hatar att jag skaa vara så jävla cpblyg när det gäller dig. Vill bara skrika mina känslor rakt ut. Så du kanske hör dom. För det verkar du inte ha gjort tidigare. När jag berättade för dig hur jag kände och brast ut i tårar, så insåg du iallafall inte att det var dig jag ville ha. Utan du bad mig och gå vidare. Men du gav mig falsk hopp. Du sa att det skulle bli vi. Men tydligen inte. Och det gör så jag brister. För du var inte som alla andra. Du är speciell. Och det är något med dig som gör så jag faller. Men du lät mig falla enda ner till marken. Och du skulle bara ha sett hur mycket skador det gav. Jag är kär i dig, snart ramlar jag över kanten och börjar älska dig. Ååh. Jag vill inte. Snälla. Hjälp mig ur det här. Jag vill inte behöva känna såhär varje jävla gång. Jag saknar allt som har med dig och göra. Saknar din närhet. När du ligger och håller om mig. När du kysser mig och säger att jag är söt. Saknar att kolla på Dexter med dig och stunderna när vi bara ligger och håller om varann.

Otur i kärlek? Jatack. Olycklig kär? Jatack. Sårad? Jatack!