louisewilhelmssons

Hej! Sorri om det här inlägget kom lite sent.. Men aa.

Nemen hej! Som sagt så åkte jag till Mariestad idag med min lilla syster My.

Så nu är jag hemma från sjukhuset och kontaktbar! Toppen.

I helgen har jag vart med skrotisgänget! Åkt partyvan runt i Norrälje på American cars show. Det ägde! Träffade Mikaela floge med. Har saknat henne! Idag träffade jag Jonathan Wall, en kille från skåååne! Lite tråkigt att han åker hem på torsdag :/ Drar till Mariestad på torsdaag med.

Nemen tjenare! Har tillbringat min dag på sjukhuset/akuten med Mathilda och min Maami. Inge vidare kul.

Jag orkar inte längre. Är kärlek värd risken när den faktiskt orsakar så mycket smärta?

Hej, jag har ont i magen. Hejdå!

Kul att komma upp ur sängen och få världens utskällning för något jag inte har gjort.. Och straffad blir jag med.
Jag berättar sanningen, men mamma tror inte på mig. Så nu vet jag hur det är att bo i ett fängelse iallafall.
Det ska bli sååå skönt och flyytta. Slippa alla här hemma.
Menmen, väntar på att Christoffer ska ringa mig! Han kommer hit imorgon, och vill att jag ska bada.. Vi får väl se.
Ska iallafall sova snart.
PUSSSEEEN

View our old conversions, and smiles.
But it went too far, a smile ended in tears.
Now I fall again, and start to miss. Everything with you.
But that's just for the moment.
Tomorrow I am on my feet again, and then when night comes. Starts all over fromsquare one.
It starts to become a routine. I'm getting used to it. A habit in other words.

Tja! Tänkte slänga in ett inlägg eftersom att jag ändå var igång. Najsnajs typ.

Jag vandrade hem 
men kom vilse på vägen. 
Förlorade min kärlek, 
mitt liv och min ängel. 
Har tappat all kontroll, 
kan inte ta beslut. 
Jag är fast i en cirkel 
och hittar inte ut.

Hellu! Ligger i säängen och pratar med Simon Larsson i telefon just nu. Mitt ex, höhö.

Just nu, ligger jag här och tänker tillbaka på dig. Och kom just på att du inte gjorde mig lycklig. För när jag tänker på dig, börjar tårarna och rinna. Och jag har alltid trott att det har vart för att jag saknade dig. Men hade fel, gråter bara för att du gjorde mig olycklig. Kanske inte hela tiden, men för det mesta. jag var lycklig ett tag, men sen började verkligheten, och kan inte ens räkna upp hur många gånger du gjorde mig ledsen under dom där månaderna. Det är sjukt. Så nu har jag insett, jag är lyckligare utan dig.

Jag lever! Kan inte tacka Pontus Åström, Jonathan Bohman, Christoffer Palmqvist och Fredrik Kristiansen tillräckligt mycket. Försöker så gott jag kan!